dömd att misslyckas
varför blir allt jag gör eller rör skit?! jag bara undrar för nu är jag så less på mitt liv att jag bara vill somna in. jag vill bara att allt ska bli som innan. jag vill bara slakta år tvåtusensju och fortsätta som allt var innnan. mitt liv var perfekt. jag hade nästan allt jag kunde önska mig. en bästa kompis plus massa andra kompis som jag älskade och jag var också omtyckt, en pojkvän som jag älskade över allt annat, bra självförtroende [inte i typ december men ändå], fine, min familj bråkade men jag var lycklig för det mesta ändå.
fan, sen nu kommer jag tillbaka- hela mitt tvåtusensju har varit helt väck från allt så nu kommer jag ett år senare och är ett år barnsligare, helt efter, har inga kompisar, ingen pojkvän och inget självförtroende alls. jag vågar knappt fråga de få kompisarna som jag halvt lyckats få tillbaka om det går att vara- tänk så tycker de att jag är jobbig? ja, jag bryr mig om vad folk tycker. jag vill inte bli illa omtyckt. det är så jobbigt.
det går inte en enda dag utan att jag börjar gråta, jag är less på detta livet. det finns liksom inget positivt med det längre. jag är inte ens smal längre, innan kunde jag trösta mig med det iallafall. jag mår skit, jag hatar att mina lår nuddar varandra. jag hatar att "fettet" trycks ut när man tar på sig något tight vid höfterna. nu imorgon har jag ätit bra i ett halvår. jag gick från att jag kunde stå med benen ihopa, spänna gumpen och skinkorna nuddade inte ens. till nu kan jag inte ens stå med benen ihopa utan att de nästan nuddar. jag anser inte att det är fel, eller fult eller att man är tjock. men jag känner mig så när det har gått på sån "kort tid".
jag var i lund igår och kollade vikt, puls och sånt som jag gör varje/varannan vecka. jag pratar också med en skötare där. jag kunde inte hjälpa det, men jag började gråta n är vi började prata och berättade som det var, att jag inte hade lust till att gå upp på mornarna längre. så jag ska dit och träffa min doktor nästa eller nästa vecka igen så kanske jag ska få börja knapra anti-deprissiva tabletter. jag vill men ändå inte. kul att gå på sånt när man är 15. det ska man inte behöva. jag klagar mycket, men det är ändå ingen som jag känner som läser denna bloggen så det är lugnt. jag klagar om jag vill, för just nu vill jag inte ha några anti-deprissiva tabletter. jag vill ha en tablett som bara gör att jag somnar och aldrig mer vaknar igen. jag hade aldrig kunnat hoppa eller göra något smärtsamt. jag är för feg. och det är lite svårt att få tag på såna tabletter i min ålder. skitsamma.
det här blev ett konstigt inlägg, men jag behövde bara skriva av mig gråten. det känns bättre efter man har gråtigt ett tag. nu måste jag ta tag i mina jäkla läxor. jag orkar inte, men jag måste.
- hanna
étage
nu var det längesedan jag skrev. detta inlägget kommer att bli hälften positivt och hälften negativt. det beros på att ja hälften av dagen var bra och hälften dålig. jag börjar med det positiva;
igår var en kanonkväll, jag och några andra tjejer började kvällen hos linnea där vi förfestade till étage. jag hade mina cider och de andra hade groggar, o just det- kalle hade alkoläsk. jaja, jag blev perfekt full men det varade ju inte så värst länge. var halvt nyktra när vi kom till malmö. menmen, sedan dansade vi rätt länge. det jag blev glad för var att jag strulade med en söt kille, det var fan 1 år sedan jag hade någon kroppslig kontakt med någon pga anorexin. så för första gången på jävligt länge fick jag ett starkt självförtroende, har inte känt så på mer än ett halvt år. för första gången på länge så fick jag en tankeställare; "men jag är kanske inte så jävla ful ändå, han var ju snygg". jag blev glad. detta var en festlig kväll som jag kommer att ha med mig länge. de som jag var där med var jättetrevliga och roliga, kunde inte ha varit med bättre personer! tack.
sedan efter jag sovit hos jessica så åker jag hem och äter frukost. sedan ser jag mig om och allt faller bara i bitar igen. jag klarar inte av att bo här; jag mår dåligt så fort jag kommer hem. det är ens ån dålig stämning här, kommer inte att ändras för den delen heller så ja. det är därför jag är ledsen, för att det alltid kommer att vara såhär, inget kommer att bli bra. ingen får tummen loss i denna jävla familjen, och jag kan inte göra det själv. sedan när jag varit ledsen ett tag så stack jag och mamma in till stan för att käka på sorl. sådär gott. när vi kom hem så var det inte bättre. sedan har det bara blivit värre och värre. nu ligger jag inne på mitt rum, har legat här i 70 minuter kanske, mamma kommer ine och frågar vad det är för fel och att hon inte klarar att jag håller det inne osv, men det är samma sak varje gång säger jag till henne, då blir hon sur och säger att vissa saker inte är så lätt och att man inte kan sitta och drömma om det. så skriker hon asmycket. då blir jag såklart ännu surare och undrar varför jag ska dela med mig av något som jag mår dåligt av när hon bara gör det värre? det tyckedr jag är fel av henne som mamma. skitsamma, hennes barndomskompis från norge är här nu men jag pallar inte gå ut till dem- så jävla tråkigt. pinsamt när man är helt rödgråten. ja jag tycker synd om mig själv, det är patetiskt jag vet, men vad ska jag göra? jag vill ju bara dö.
en annan negativ sak är:
min dator: högtalarna gick itu, då måste man öppna hela skitet och pilla med sladdar. sen idag gick ingången till laddningssladden itu [det är en laptop]. så nu måste jag sitta med mammas sega laptop. varför sätter jag mig inte vid den stora "allmänna datorn"? jo för att när min pappa har varit ute och sprungit så sätter han sig på stolen där innan han har duschat. äckligt, så där vill inte jag sitta. sånt är livet, jag vill dö.
en positiv sak är:
jag och mamma bokade en tid på mac smink eller något [finns i hela världen], så imorgon klockan 10 ska jag dit och bli sminkad och få tips. jag sa idag att jag ville få en "partylook", för jag har redan en bra "vardagslook" som jag kör med varje dag; fuktkräm, foundation eller täckkräm till orenheter från apoteket, puder, roughe, mascara och highlighter. men det känns lite tjatigt att ha det så när man går ut och dansar eller festar. så det ska jag göra imorgon. ska bli kul fast jag är så jäkla sur nu.
men nu ska jag sova lite innan top model, är så jäkla trött- kom hem kanske 2 inatt, somnade halv 3 och vaknade halv 7. morgonpigg till överdrift. så ja, nu lämnar jag denna sega datorn därhän och hoppas på att jag blir lycklig någon gång i framtiden [dvs, flyttar till en fin lägenhet i centrum i någon stor stad, bleker tänderna, piercar mig i naveln, börjar på ProCivitas, får bra betyg, bra vidareutbildning, bra jobb och blir snuskigt rik!]
- hanna
igår var en kanonkväll, jag och några andra tjejer började kvällen hos linnea där vi förfestade till étage. jag hade mina cider och de andra hade groggar, o just det- kalle hade alkoläsk. jaja, jag blev perfekt full men det varade ju inte så värst länge. var halvt nyktra när vi kom till malmö. menmen, sedan dansade vi rätt länge. det jag blev glad för var att jag strulade med en söt kille, det var fan 1 år sedan jag hade någon kroppslig kontakt med någon pga anorexin. så för första gången på jävligt länge fick jag ett starkt självförtroende, har inte känt så på mer än ett halvt år. för första gången på länge så fick jag en tankeställare; "men jag är kanske inte så jävla ful ändå, han var ju snygg". jag blev glad. detta var en festlig kväll som jag kommer att ha med mig länge. de som jag var där med var jättetrevliga och roliga, kunde inte ha varit med bättre personer! tack.
sedan efter jag sovit hos jessica så åker jag hem och äter frukost. sedan ser jag mig om och allt faller bara i bitar igen. jag klarar inte av att bo här; jag mår dåligt så fort jag kommer hem. det är ens ån dålig stämning här, kommer inte att ändras för den delen heller så ja. det är därför jag är ledsen, för att det alltid kommer att vara såhär, inget kommer att bli bra. ingen får tummen loss i denna jävla familjen, och jag kan inte göra det själv. sedan när jag varit ledsen ett tag så stack jag och mamma in till stan för att käka på sorl. sådär gott. när vi kom hem så var det inte bättre. sedan har det bara blivit värre och värre. nu ligger jag inne på mitt rum, har legat här i 70 minuter kanske, mamma kommer ine och frågar vad det är för fel och att hon inte klarar att jag håller det inne osv, men det är samma sak varje gång säger jag till henne, då blir hon sur och säger att vissa saker inte är så lätt och att man inte kan sitta och drömma om det. så skriker hon asmycket. då blir jag såklart ännu surare och undrar varför jag ska dela med mig av något som jag mår dåligt av när hon bara gör det värre? det tyckedr jag är fel av henne som mamma. skitsamma, hennes barndomskompis från norge är här nu men jag pallar inte gå ut till dem- så jävla tråkigt. pinsamt när man är helt rödgråten. ja jag tycker synd om mig själv, det är patetiskt jag vet, men vad ska jag göra? jag vill ju bara dö.
en annan negativ sak är:
min dator: högtalarna gick itu, då måste man öppna hela skitet och pilla med sladdar. sen idag gick ingången till laddningssladden itu [det är en laptop]. så nu måste jag sitta med mammas sega laptop. varför sätter jag mig inte vid den stora "allmänna datorn"? jo för att när min pappa har varit ute och sprungit så sätter han sig på stolen där innan han har duschat. äckligt, så där vill inte jag sitta. sånt är livet, jag vill dö.
en positiv sak är:
jag och mamma bokade en tid på mac smink eller något [finns i hela världen], så imorgon klockan 10 ska jag dit och bli sminkad och få tips. jag sa idag att jag ville få en "partylook", för jag har redan en bra "vardagslook" som jag kör med varje dag; fuktkräm, foundation eller täckkräm till orenheter från apoteket, puder, roughe, mascara och highlighter. men det känns lite tjatigt att ha det så när man går ut och dansar eller festar. så det ska jag göra imorgon. ska bli kul fast jag är så jäkla sur nu.
men nu ska jag sova lite innan top model, är så jäkla trött- kom hem kanske 2 inatt, somnade halv 3 och vaknade halv 7. morgonpigg till överdrift. så ja, nu lämnar jag denna sega datorn därhän och hoppas på att jag blir lycklig någon gång i framtiden [dvs, flyttar till en fin lägenhet i centrum i någon stor stad, bleker tänderna, piercar mig i naveln, börjar på ProCivitas, får bra betyg, bra vidareutbildning, bra jobb och blir snuskigt rik!]
- hanna
no one can get in the way of what i'm feeling;
helgen började med att jag satt hemma en kväll tror jag, och inte gjorde ett piss. sedan på lördagen [internationella kvinnodagen] stack jag och mamma in och åt sushi, mumsigt! lite senare så stack jag till jessica och kollade på melodifestivalen där med några till- trevligt; jag saknar lite umgänge. igår [söndags] bestämde jag mig för att jag ville ha en ny cykel så jag och mamma åkte ner till cykelsmedjan och kollade på en. sedan kom jessica och linnea hit, jag körde moppe för första gången! sedan bakade vi en kladdkaka utan kakao/pms-kaka/sockerbomb. jag åt inte men dem åt upp hela kakan med lite hjälp av victor så jag antog att den var god.
idag har jag inte gjort någonting förutom att gå i skolan. jo just det, jag spelade tennis också- så kul! mamma har fixat privattränare nu ju, så det är jättejätte-kul., efter tennisen så åkte vi och hämtade cykeln som jag bestämt mig för att köpa. äntligen så kan jag åka/cykla hur som helst när som helst [om jag har någon att cykla till då vilket inte händer så ofta, menmen]. så det ska bli kul, det är ju skönt att bli körd på vintrarna men nu när det börjar bli vår [optimist idag ja], så är det så härligt att bara sätta sig på cykeln och känna de fräscha vindarna som inte är isande kalla längre.
ja, jag längtar till sommaren- som fan alltså, vill bara sluta 9:an. fan visst har jag kul ibland men långt ifrån ofta, hoppas att jag kommer få roligare för jag pallar inte med typ 60 skoldagar ensam. menmen, såhär ser min plan på året ut: 13 juni- slutar skolan, sedan dagen efter eller något så sticker jag och mamma till USA ifall hennes kompis drä mår bättre [hon har cancer]. när vi kommer hem 2 veckor senare eller något liknande så skulle det sitta fint med strålande solsken och stranden varje dag. i juli vill jag gärna få ett brev av ProCivitas där det står att jag kommit in, jag skulle gärna vilja att de från min skola som sökt dit också kommer in. sedan i augusti så vill jag nog åka till frankrike, om jag hittar någon som vill följa med mig. hoppas, det hade varit jättekul. sedan kommer jag hem och börjar på ProCivitas, väntar på hösten då jag och mamma ska till Paris och hälsa på min moster som precis flyttat tillbaka dit från några år i Abudhabi, sedan fyller jag år [då jag vart vegetarian i 3 år], då ska jag äta mycket tårta. Sedan kommer julen och denna julen ska fanimej bli den bästa. detta är en ny start, så ja. sedan hoppas jag att vi börjar kolla på lägenheter i malmö för jag ät trött på att bo här, jag vill ha en lägenhet med fint stilrent kök och fräscha rum mitt i city! helst skulle jag vilja att vi sket i pappa när vi flyttade men det går inte tyvärr. we don't have the money, inte så lyxigt som jag skulle vilja bo iallafall. där var år 2008, hoppas att allt går enligt planerna. oj just det, jag glömde klämma in att jag skulle vilja vinna pengar så jag blev miljardär eller något. det hade varit pricken över i:et!
menmen, drömma kan man alltid vad det gäller att flytta, men jag vet att det aldrig kommer att hända så, ja. dessutom har min drömlägenhet blivit såld, började nästan gråta idag. jag hade föreställt mitt liv där [med mamma och victor, eller bara mamma om victor flyttat hemifrån]. så jävla bull. men jaja, jag får väl gråta några nätter till och inse att det är skillnad mellan verklighet och drömmar. tråkigt nog.
- hanna
mat hit och mat dit
en från början bra dag. de flesta dagar börjar bra. sedan kommer hjärnan igång och jag lägger märke till saker runt om kring mig som gör att jag mår dåligt. kommentarer, skitsnack osv. just nu är jag så jävla trött på att jag inte kan göra ett skit, för jag vill inte äta hos någon annan och jag vill inte äta typ 3 mål inom 1 timme när jag kommer hem. jag hade bara velat: komma hem från skolan, ta en macka eller 2. cykla iväg till någon kompis och vara där till 19-20. sedan cykla hem och äta då. men nä, nu går inte det eftersom jag måste äta 2 mål på kvällen. och jag äter inte de samtidigt, har inte lust att spy av mättnad.
jag vill få en chans att äta bra. men jag får inte. och jag är inte säker på om jag vågat heller. så nu kan jag inte vara med någon. alls. kul, det enda jag gör om dagarna är att sitta och glo. vilket roligt liv. nä, faktiskt inte. det här är andra dagen i rad jag tänker såhär. det kommer fler. och jag vet inte vad jag ska göra. om jag ska fråga om jag får vara med när jag hör att folk pratar om saker i helgen. jag vågar inte. så jag får väl sitta hemma och tugga i mig ett choklad en gång i veckan. kul, asballe. usch nä. ibland har jag bara lust att hamna i koma. bort från alla bekymmer typ. gah.
fan då
alltså, jag blir så trött på mig själv. allt går så satans bra sedan får jag bara totala gråtatattacker. varför? för, ja jag vet inte. inser väl att mitt liv är värdelöst och att jag kommer vara en ensam ful tjej som finns där- men är aldrig speciell på något sätt. när senast sa någon till mig på allvar att jag såg bra ut? för typ 1 år sedan. även ifall det inte märks så behöver jag också lite uppmuntran ibland. men det går ju inte. jag älskar mitt liv 20% av tiden. resten ligger jag och grinar för att jag hatar det. och jag tänker faktiskt igenom varje gång varför jag hatar det, och jag har faktiskt rätt.
1. har jag några kompisar? nej, jo typ 2 stycken. okej, 1 1/2. kul? nej, jag sitter hemma med min mamma som är ledig för "allvarligt sjukt barn", och det är jävligt tråkigt må jag säga. 2. har jag någon kille? nej, hade en för 1 år sedan men vafan. 3. kommer jag någonsin hitta kärlek nu, när jag som mest behöver det? nej. har försökt- men ingen tycker om mig/ tycker att jag ser bra ut. eller ingen säger något till mig iallafall.
nu låter allt skit, och från en synvinkel när man är arg- blir allting skit. kan inte hjälpa det direkt. men jag ska säga vad jag lever för. det är när någon, som jag kanske gillar, som kompis eller är kär i- bara säger hej, eller bara säger någonting. fattar någon hur glad jag blir? jag känner mig lyckad, av något så litet, när någon somjag känner/brukade umgås med säger hej. vilket liv jag har va? äh fan.
det jag skulle vilja mest av allt just nu är att bli rik, fyll 18, flytta till en fräsch lägenhet med stilren inredning. vi kan inte det nu, för jag vill inte vara med min pappa för han är jobbig. det ända han gör är att spela gitarr, kul? inte för oss andra. & min mamma har liksom inte råd med en lyxig lägenhet mitt i malmö med alla de senaste sakerna + all mat som vi äter + bil + allt annat. jag är faktiskt inte bortskämd och jag brukar inte bli ledsen, men detta är något jag verkligen vill & tråkigt nog så kan jag ligga och gråta timmar i sträck för att jag vill det så gärna. jag trivs inte här. så är det, varken i detta huset, med personerna eller med någonting. blir bara så less.
plus allt detta så kan jag inte släppa en kille som jag gått och blivit kär i. jag har sagt det till honom en gång men han gillade mig inte just då. sedan började han flörta med min 1/2 kompis. jag trodde att jag skulle kunna släppa att jag var kär i honom. men tydligen var det inte bara en liten fling. fan, jag är så jävla kär och vill ha honom så mycket. låter töntigt men så är det.
men det finns ingenting att göra åt, jag får fortsätta i hopp om att det blir bättre. kanske om en månad gillar jag kanske mitt liv 50% av tiden. jag hoppas det för jag orkar inte. helst av allt skulle jag vilja gilla mitt liv 99% av tiden. men det går inte, jo kanske. när jag börjar på ny skola, och om vi flyttar här ifrån till en fin lägenhet utan pappa till malmö. då skulle jag verkligen vara världens lyckligaste. men här & nu. jag få fortsätta kämpa. om man ska se det från den ljusa sida så är jag åtminstånde snart frisk från anorexi förhoppningsvis. hoppas det. bara jag inte blir knubbig. vill ju fortfarande ha lite credit för att ha hårdbantat i 1 år !?
- hanna
fest-o-maniac
åh, idag är det söndag och jag är attans trött!
i fredags hade jag fest tillsammans med jessica här. det var planerat att komma typ 30 pers men det kom bara 25. haha. jag och jessica hade köpt raschmanoff vodka och började blanda ut den med sprite när jöns och hans company kom. redan då började alla bli lite fnittriga, sedan kom folk då och då. tyvärr så däckade jöns tidigast av alla när festen precis börjat och vaknade när festen var slut. jag blev lite för full, men jag bryr mig inte för att det var min "comeback", YE! tyvärr så somnade jag, jessica och jessica väldigt tidigt. jag trodde att alla hade gått hem så jag tänkte "äh vafan- jag är trött så jag ska sova", men typ ingen hade gått så vi låg där inne och sov när de andra festade på med min bror och hans kompis som precis kommit hem.
jag ställde klockan på 5.08 innan jag somnade på fredagen och gick upp på lördagen och plockade bort det värsta- sedan sov jag till 7 då jag åt frukost fast jag mådde illa som satan. sen städade jag och mamma när hon hade kommit hem. sedan gjorde jag inte så mycket förutom att lägga in bilder, äta och kolla på tv.
ja, som sagt det är söndag och jag är attans trött. har precis ätit lunch men är fortfarande hungrig som fan. undrar vad det kan bero på, hm. jaja, idag ska jag nog inte göra så mycket förutom att plugga, jag pluggar för det mesta eftersomjag bara måste komma in på ProCivitas helt. jaja, nu ska jag gå ut och vara med när mamma, pappa och victor ska kolla på en kompis gamla bil som de kanske ska köpa tillsammans så att victor kan köra den i sommar. den är jätteful och jag vill inte åka i en gammal bil, men jag får väl gå med på det också. jag kommer antagligen inte ha råd med en ny stor dyr bil när jag ska handla bil. struntsamma, ska dra- måste ta en sväng om kylskåpet och ta en klunk cola light innan jag går ut.
- hanna
