alfonspsykoterapi

jaja, när vi väl befann oss hos milla så började vi blanda drinkar. gott första klunkarna men alldeles för sött i längden. jag bytte direkt till vodka+sprite zero efter 1:a glaset. sedan innan vi visste ordet av det så var det fullt ös. millas bror hade ookcås fest så vi festade med hans kompisar också. jaja, kvällen gick iallafall ut på att dansa satan. så kul jag hade! sedan klockan typ 20 i 2 så tänkte vi att vi inte ville missa victors fest här hemma så vi begav oss hemåt. sen när vi kommer är festen slut! så vi börjar sätta på vår musik istället och börjar dansa haha. det var kul fast det var roligare hos milla!

nu sitter jag här och vågar i nte gå ut ur mitt rum eftersom victors kompisar sitter där-. hm, nu kom mamma också, får nog gå och duscha så att jag kan bege mig här ifrån. vill inte vara hemma. ikväll skall jag till trelleborg och träffa jennifer! men idag på dagen så tror jag att det blir stan + sushi. & se till att allt är frächt här hemma. 

jaja skitsamma

- hanna

jag vill få mitt liv meningsfullt igen, jag vill inte; gå upp, äta, äta, äta, äta, äta, äta, sova. jag vill gå upp, känna att jag mår bra, att jag är snygg, äta när jag känner för det och umgås med folk. komma hem när man vill, istället för när jag måste äta. fyfan. jäkla bajs. det enda som jag ser fram emot är resan med jessica. annars kunde jag lika gärna dött.

jessica kabrell, jessica tennerklint, linnea held, irene "nuttis" hall, & jennifer jarl steinmetz.

you keep me alive.

- hanna

jag kom att tänka på det, att tiden har gått väldigt snabbt. för ett halvår sedan så fick jag mitt matschema, sen dess har jag ätit vad som står på det. jag blev gladare, men inte förräns nu har jag undrat "vem är jag egentligen", eller jag vet ju vem jag är men jag vågar inte ta tillbaka det jag hade, jag har inget självförtroende kvar. jag vill bara att allt ska vara som innan. jag hade velat att man bara sket i hela 2007 och började på nytt efter år 2006, om någon fattar vad jag menar? jag hade allting, jag hade världens bästa vänner och jag hade världens bästa pojkvän. jag var snygg, hade bra självförtroende och var  mig själv och blev älskad för det. vad har jag kvar nu? jag har knappt några vänner kvar. börjar komma tillbaka i gänget nu, men jag känner mig ständigt utanför. jag har ingen pojkvän, och jag älskar fortfarande min gamla som har en flickvän nu. ingen tycker att jag är snygg förutom de kompisarna som jag lyckats få tillbaka som försöker peppa mig i min osäkra situation. jag tycker inte att jag är snygg, har inget självförtroende. jag vågar inte ens fråga folk saker för att jag tror att de ska tycka illa om mig. och jag vill inte bli illa omtyckt. jag vill bara få det exakt som det var i slutet på år 2006. jag ligger och gråter varje kväll för att jag längtar så mycket. 

jag ska till min doktor på fredag och kanske få anti-depp piller. jag vill men ändå inte, vill försöka få tillbaka mitt liv själv först. jag hoppas att jag kan själv. jag har börjat gå på alla fester också vidare, men ja jag vet inte. känns som om jag inte hör till. de frågar mig på mottagningen ifall jag har något att se framemot, något positivt. jag har inte direkt det. inget som jag skulle vilja leva kvar för. hade jag fått en perfekt pojkvän nu, min gamla så hade allting blivit bra- jag lovar. jag hade fått bekräftelse på att jag  var snygg, trevlig och rolig. det hade bättrat mitt självförtroende något enormt. och sedan hade det gått bra frånd det. 

men nu sitter jag här, fast i en håla i skåne och väntar på att flytta här ifrån. men det kommer aldrig att hända för ingen får tummen loss i denna familjen. så det får bli ett rätt coolt hus men i behov av att renoveras. jag älskar detta huset men det kommer aldrig att funka. 1 badrum fyra personer. och jag måste ta bussen 7 ifall jag börjar 8. jag tar en timme i badrummet. min pappa vill också komma in. min mamma och min storebror också. och alla ska förmodligen iväg tidigt. fy fan jag vill inte ens tänka på det. jag hittade en fin lägenhet med 2 jääättefina badrum och våningen var i ett perfekt läge! jag hade kunnat cykla till skolan därifrån. men ja, såklart var den för dyr [jag håller med om att den var dyr, men vafan- lite får man lägga ut för att det ska funka.]. jag ska klaga lite till för att den lägenheten hade varit den perfekta! och dessutom hade inte min pappa kunnat spela elgitarr lika mycket, ååh jag blir galen. jag sitter här och blir komplett galen när han spelar. så jäkla irreterande. 

det enda som har fått mig att fortsätta är allt hopp om att det kommer att bli bra, och mina kompisars peppande som kommit på den sista tiden. jag har fått höra saker som fått mig att gråta för att jag blivit så rörd. jag älskar mina vänner över allt annat och jag är snart tillbaka ska ni se. jag ska ta mig upp, med eller utan piller. jag får jobba för det, jag ska ha det perfekta livet tillslut. jag ska ha en fin lägenhet [det kan ju redan börja nu tycker jag], jag ska ha ett jäkla bra jobb så att jag kan bli snuskigt rik och köpa allt jag vill ha- all lycka för den delen också. jag ska också ha en jävligt snygg pojkvän som jag sedan ska gifta mig med. jag ska ta mig upp, fyfan vad jag ska bli bra. 

åh nä nu måste jag fan flytta mig, jag blir galen av allt detta gitarrspelandet!. jag kastar snart datorn i marken.

måste gå, innan jag får ett vredesutbrott eller dyligt.

- hanna [i will reach the top]